Den här sidan har korrekturlästs
Välkommen, timmerbila! Väl mött vid Raseborg!
I örat dödens svarta korpar sjunga,
Men, vid Sankt Göran, glädje det är och ingen sorg
Att Kristiern bäfvar för min lärda tunga:
För åttiårig gubbe den krönte niding räds,
Åt sådan kunglig rädsla jag öfvermåttan gläds.
De herrar, som jag tjänat, jag möter allaren,
De vinka mig välkommen bortom skyar.
Herr Sten, herr Svante ser jag i stilla morgon-sken
Och vårt förbund därofvan sig förnyar,
Herr Sten den unge kanske mig tager ock till nåd,
Fast jag en stund blef villad af falska juteråd.
