Den här sidan har korrekturlästs
Bland skymmande granar en gångstig jag tar,
Hvars fägring jag fyllest kan prisa.
Den för till ett torp vid en källa så klar,
En flicka där bor, kallad Visa.
Den sång, som hon sjunger, är ren och är sann,
Af hennejag lärde det bästa jag kan.
Jag sjunger ej så, som för dagen befalls,
Jag kan, om jag vill, men jag vill inte alls.
