Den här sidan har korrekturlästs
Jag vet, det blef din gifna lott
Att sjunga och att strida,
Och sådant öde syns mig godt
För ädelt mål att lida.
En sång är god
När fram med mod
Man skall i härnad rida.
»Som sköld jag sträcker fram min bön,
Där stridens massor skrida.
En gång skall hvilan djup och skön
Oss två förenta bida.
Åt dig jag har
En balsam kvar
Når banesåren svida.
