Sida:Wirsen,Visorromanserochballader239.jpg

Den här sidan har korrekturlästs

Den gamle till sin unga brud.


Min vilda ros, hur underbart,
Att mig du älska kunnat.
Att du åt mig din doft har spart
Och mig din huldhet unnat!
Du kunde flyttats till en park,
Men föredrog min ödemark,
Där vred orkanen hviner,
Du föredrog ruiner.