Den här sidan har korrekturlästs
Men »lifvets stunder» hastigt flyga,
Du växte opp, student jag blef,
Jag fick ibland till dig mig smyga
Och visa verser, dem jag skref,
Jag sprang från Sofokleiska körer
Att läsa få »Tre musketörer»,
Som vi, i lönn, i någon vrå
Af gammalt bokskåp hittat på.
Med lagrar d'Artagnan sig höljde,
Febrilt vi äfventyren följde.
Men »snabba äro lifvets stunder»,
Och hur det var, vi skildes åt,
Jag grubblade på tingens grunder,
Du gick i hemmet from din stråt.
I världen många strömmar strömma
Och lifvet leker kurra-gömma,
Man hittar ej hvarann igen,
Som förr vi gjorde, döda vän!
Man ställer undan leksaksskrinen,
Och undan dras ej mer gardinen.
