Den här sidan har korrekturlästs
O eremit, hvad har jag brottsligt gjort,
Att så förvisas från den helga ort?
Medlidandet är allt. Hur högt man stiger,
Man är fördömd, om kall och feg man tiger
Inför den Amfortas, som plågor bär
Och som vår broder, mänskligheten, är.
Dock tycks mig barnsligt ren din unga panna,
Åt dig skall Graalen ge sitt dolda manna:
Det var ett prof, hvad förr du genomgått,
Ditt fel var blyghets första rädsla blott,
Men blyghet, när till lugn den luttrats, kröner
Med vänlig gloria ljusets unge söner.
Jag hör, det frustar. Kundrys häst det är,
Som fnyser vildt. Botgörerskan är här.
Tag denna lans! Den förr Longini var,
Som såret djupt i Mästarns sida skar,
Dess stygn skall plåna etterstygnet ut
Af Orgelusas smittbemängda spjut.
