Den här sidan har korrekturlästs
En längtan då mig drager,
Jag vägen gärna tager
Till grått Bargellos gård,
Där rundbågsloggier hålla
Med linier, som förtrolla,
Kring marmorstoder vård.
Jag tröttnar ej att skåda
De vårbehag, som råda
Med fläkt från paradis
I della Robbias fris
Af väsen glada, unga,
Som dansa, spela, sjunga.
Fullt upp de ha att göra
De instrumenten röra,
De gå i barnslig dans,
Och hur de musicera,
På oss de triumfera
Med konstens ungdomsglans.
Här vårlig oskuld leker,
Här majvind sinnet smeker;
