Den här sidan har korrekturlästs
I svall på svall, i fall på fall
De störta ned med klar kristall,
Ett pärlestoft de kring sig stänka,
Mer fagert gräs och blommor blänka,
Kring vågens dans
Står regnbågsglans,
Och Tiburs vilda skog är lummig
Och kaskatelln är snöhvitskummig.
Här evigt fuktad grönska står
Af murgrön, mossa, venushår,
Och sångens vän ej trifves illa
Med Flaccus vid Mæcenas’ villa.
Men allvarsam Från bergets kam
Sibyllan ser på svärmarn neder
Och kring hans dikt mystik hon breder.
