Den här sidan har korrekturlästs
3.
O fågel, förr besjungen af Franzén,
Du, som han fordom såg i kvällens sken
På fadersgårdens flaggstång ofta sitta,
O Sylvia Suecica, flyg stilla ut
Till Auras strand vid dystert sekelslut:
Du öfver Bottnens vågor plägar hitta!
O fågel, sjung, att än vi aldrig glömt
Det fosterbrödrablod vi enigt tömt
Vid Lechs, vid Dünas, Weichselns, Worsklas flöden,
O sjung, att, om vår känsla tar sin flykt
Förmätet ej, men allvarsfullt och skyggt,
Det är, att ej förvärra hårda öden!
