Den här sidan har korrekturlästs
O främling, till jordiska landen
Du kom och blef jordisk till skrud,
Dock visar du människoanden
Tillbaka till ljuset och Gud.
Du eger i skick,
I drömmande blick,
I din stämma, hvarhelst den af hjärtan blir hörd,
Något drag som förråder din himmelska börd,
Om försoning ur pröfvande smärtor du siar
Och du snärjer i stoftet ej in – du befriar.
O främling, du väcker vårt minne
Af Edens lycksaliga vår,
Du smeker vårt innersta sinne
Med sägner från gyllene år,
Du stannar så kort,
Du fort ilar bort,
Men du säger, så ofta du synes på jord,
Hvad mångtusen ha känt, men ej mäktat ge ord,
Du på hemliga frågor ur själarna svarar
Och du vill ej förmörka vårt lif – du förklarar.
