Sida:Wirsen,Visorromanserochballader330.jpg

Den här sidan har korrekturlästs
320

O främling, du älskade, dyra,
Som gjorde min ande så varm
Och stämde min bäfvande lyra,
O slut mig ännu till din barm!
Min dag är så lång
Af mödor och tvång,
Men min kväll du med rosor ännu kan beströ.
Som i toner jag left, låt i toner mig dö,
O min älskade, sorgen blir fröjd, när du talar,
Du beklämmer ej sårade bröst — du hugsvalar!