på södra sidan genom vidbygda kapell. Längst mot öster, på denna sida, är Brud-kapellet, ditbygdt år 1769, och mot vester, Stor-kapellet uppfördt i 1300-talets rent gothiska stil, men hvars façade efter kyrkans brand år 1774, blifvit restaurerad i renaissancens stil. På kapellets framsida äro fyra contreforter, deraf på de två mellersta sitta fragmenter af baldakiner, och öfverst på de två yttre åter, äro vattenrännor föreställande de vidunderligaste figurer. Portalen består af fina half-colonner och spetsbågar af marmor. Gafvelsidorna och spetsen äro prydda af vackra pinakler. Kapellets längd är 35[2]⁄4 alnar och bredden 121⁄2 alnar.
Kyrkan har 3:e torn, ett på vestra och två på östra ändan. Det vestra tornet är fyrkantigt och groft; ofvanpå stentornet är lanterninen af trä med en balkong. De båda östra tornen äro fina åttkantiga byggnader af en beundransvärd skönhet, och lanterninerna derofvanpå af trä, rikt sirade. Alla trä-tornen äro uppbygda efter branden 1744.
På kyrkans norra sida är, år 1778, vidbygdt det såkallade Consistorii-rummet.
Inträda vi åter i kyrkan, så se vi Orgelverket, ombygdt år 1837. Predikstolen, ett vackert arbete af valnöt och ebenholtz, skänkt till kyrkan år 1684 af Johan Wolters. Dopfunten, af röd Gottlands-marmor, i choret vid norra sidoskeppet. Altaret, ett enkelt träkors, vid hvars fot hvilar Guds Lam på boken med de sju inseglen, ditsatt vid reparationen 1830 i stället för en grann theater-decoration, som då med rätta blef
