Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
136
och begåfvo sig upp i en backsluttning där prästkragarne stodo i hvita bugande klungor och ängssyran lyste röd. Medan fru Svensson, flat öfver naturens stora skönhet, bullade upp den medhafda bräckta korfven och den kalla potatisen på den öfver gröngräset utbredda tidningen, gick hr Svensson med cylindern skjuten bak på nacken småhvisslande in i den doftande furuskogen.
Efter en timme kom han tillbaka till sin fru.
»Säg,» sade han, »blåbär har ju vingar???»
Fru Svensson funderade länge och svarade sedan.
»Nääh, di växer bestämdt på pinnar.»
Hr Svensson såg beklämd ut och sade sorgset:
»Då skall du få se, att det är skalbaggar jag hela tiden har gått och ätit i skogen!»
