Sida:Zätterbloms och annat hyggligt folk.djvu/16

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

12

sitta uppe i sitt rum och stöka undan en del viktiga arbeten. Han ville vara alldeles ostörd.

När fru Zätterblom sofvit en kvart, for hon förskräckt upp ur sömnen. Hon hade glömt att låsa köksskåpet, där syltet och godsakerna förvarades!

Hon flög upp ur sängen, svepte nattrocken omkring sig, for in i tofflorna och smög sig ut i matsalen. Genom nyckelhålet såg hon, att lampan brann inne i hr Zätterbloms rum. Hon gled förbi dörren, fortsatte ljudlöst genom korridoren och bort till köket.

Plötsligt hörde hon ett buller i köket, en tändsticka sprakade till där ute och genom den på glänt stående dörren såg hon i det flämtande skenet från tändstickan en karl stå i skafferiet.

En tjuf?

Ett ögonblick funderade hon på att ge till ett förfärligt nödrop och tillkalla hjälp, men besinnade sig. Jungfrurna voro inte hemma och hr Zätterblom, hur skulle han med sin klena kroppsbyggnad kunna kämpa med en bandit?!

I stället tryckte hon försiktigt igen köksdörren, reglade den, ilade bort i korridoren till telefonen och ringde upp den jättestarka portvakten, meddelade honom hviskande, att en tjuf brutit sig in i köket och bad honom ögonblickligen komma upp stora vägen.

Ett par minuter senare släppte fru Zätterblom genom tamburdörren in den med en präktig knölpåk beväpnade portvakten.

Efter en kort och hviskande öfverläggning gledo båda bortåt korridoren, fru Zätterblom lade handen på köksdörren och öppnade den på vid gafvel.

Ett stearinljus lyste svagt och flämtande ute i köket och en karl skymtade i skafferiet. Han fumlade efter skafferidörren för att stänga den, men i samma