20
skärfvor, Blomsterblads pojke gömd under en soffa och Zätterblom själf i skjortärmarna med uppsliten krage, håret på ända, ena ögat igensvullet, det andra rödsprängdt och elakt, vänstra handen ombunden med en blodig näsduk och i högra handen en förfärlig slaktyxa.
Fru Rosendelund är en behjärtad kvinna, men inför denna fasansfulla syn tog hon, fruktande att Zätterblom med yxan skulle klyfva hennes hufvud, till flykten, sprang ut och ner för trappan, alarmerade polisen och skyndade därefter omkring till Zätterbloms umgängesvänner för att på ett lifligt och målande sätt berätta, hvilka upprörande saker hon varit ett hjärtskrämdt vittne till.
Dagen därpå kom grosshandlare Zätterblom upp på en af stadens tidningsredaktioner med hufvudet ombundet och vänstra armen i band och bad, att det af fru Rosendelund utkolporterade ryktet om det Zätterblomska inbördeskriget godhetsfullt skulle dementeras.
Hr Zätterblom lämnade följande förklaring öfver den mystiska tilldragelsen:
Zätterbloms fingo härom dagen besök af fru Zätterbloms brorsbarn, den tioårige Pelle Blomsterblad.
På middagen, när Zätterblom gick hem från kontoret, gjorde han en afstickare in i en frukthandel för att, som fru Zätterblom bedt honom, köpa hem något godt till den lille älsklingen. Han ville sträcka sig så långt som till femtio öre, men icke en hårsmån längre. Allting var emellertid så fruktansvärdt dyrt. Päronen kostade nästan sin vikt i guld, drufvorna och äpplena likaså.
Den uttråkade butiksfröken föreslog till sist några knippen morötter och palsternackor, hvilka Zätter-