blom på grund af deras stora billighet först begärligt grep efter, men sedan sköt ifrån sig såsom just icke varande något godt för ett barn.
Nästan vanmäktig och med svag stämma nämnde då butiksfröken en kokosnöt.
Zätterblom spratt till af glädje, när han såg den stora tunga präktiga nöten med det stenhårda skalet och dess lustiga tre fläckar, som sågo ut som ögon och näsa. När han hörde, att denna härliga frukt kunde fås för 50 öre, kände han en varm tacksamhet mot den goda och ädla kvinnliga varelsen bakom disken.
Vid hemkomsten öfverlämnade han gladt leende nöten till Pelle Blomsterblad, som genast högg tänderna i skalet.
»Vi skola ta hål på det,» skrattade Zätterblom, när han såg Pelles grimas. »Det skall gå som en dans.»
Och han tog upp sin fina pennknif till kr. 6:50 och började skära i skalet.
Två minuter senare hade Zätterblom vänstra handen sönderskuren och den fina pennknifven hade alla sina blad borta. Nöten var lika hel som förut.
»Jag skall knäcka: den tusan med klacken,» sade hr Zätterblom med en röst, som darrade af harmsen förvåning. »Jag är gammal fotbollsspelare och sparkar som en häst.»
Och han måttade en fruktansvärd stöt med högerklacken mot nöten, som låg på golfvet.
I nästa sekund hördes ett förfärligt brak. Nöten, som fortfarande var alldeles hel, hade glidit undan den Zätterblomska foten, tagit sats mot ett stolsben, flugit upp, splittrat väggspegeln och därifrån studsat tillbaka mot taklampan, som krossats i spillror.
När hr Zätterblom, som samtidigt satt en förfärlig rofva i golfvet och dunkat bakhufvudet i en stolsits,
