NAMNSDAGSPRESENTEN.
Det var söndag och fru Zätterbloms namnsdag.
Hr Zätterblom gick småhvisslande omkring i våningen och såg glad och belåten ut vid tanken på den lilla vackra gåfva, han tänkte öfverraska sin gemål med.
Fru Zätterblom hade önskat sig ett par kanariefåglar, men då hr Zätterblom inte för sitt lif kunde tåla fågelpip, hade han i samråd med sin gode vän Johan Blomsterblad beslutat gifva fru Zätterblom en hund i stället. Det var ju också något lefvande. Blomsterblad, som hade bekanta ute på landet, lofvade att skaffa ett vackert djur.
»Jag frågar inte efter priset,» hade hr Zätterblom sagt. »Det skall vara ett djur, som tar sig bra ut och har en fin stamtafla.»
Blomsterblad meddelade i sinom tid, att hunden var funnen och skulle komma med middagståget på fru Zätterbloms namnsdag. Blomsterblads månadskarl skulle hämta honom vid stationen och leda hem honom till Zätterbloms.
Det var detta, hr Zätterblom med tillfredsställelse tänkte på, där han promenerade omkring i våningen och i smyg tittade på fru Zätterblom, som såg ledsen och förstämd ut, i tro att hr Zätterblom glömt bort hennes namnsdag och inte ämnade ge henne någon present.
Det blef middagstid, och man satte sig till bords. Det var surstek och hr Zätterblom rågade sin tallrik
