ATTENTATET.
Herrskapet Zätterblom satt vid det läckra frukostbordet och inmundigade i lugn och ro den sköna maten samt studerade den ankomna posten.
»Käre Jakob,» sade fru Zätterblom och såg med en ljusblå solig blick upp från brefvet, som hon läste. »Käre lille du, gläd dig! Du har alla utsikter att snart bli far igen —»
Hr Zätterbloms alltid missbelåtna och mulna ansikte höjde sig som ett hotande åskmoln öfver kanten på tidningen, som han studerade.
»Hvad sju hundra millioner rödhåriga???!!» blixtrade det till ur åskmolnet.
»Svärfar, förstår du väl» skyndade sig fru Zätterblom att sticka lugnande emellan. »Lisen skrifver, att hon verkligen i den där småländska prästgården lyckats få fatt i en friare. Han är förfärligt ful och dum och landtlig och bortkommen —»
»Ett djur således??» morrade hr Zätterblom bakom tidningen.
»— men rik,» fortsatte fru Zätterblom och försökte sända en varm och kärleksfull blick genom hr Zätterbloms tidning, kolossalt rik, ägare till en stor landtgård med en massa hästar och får och drängar och pigor och andra nötkreatur.
»Det är ju trefligt för honom det,» bet Zätterblom af.
»Och tösen skrifver, att vi kunna vänta honom hit
