FRU ZÄTTERBLOM MÅLAR.
Fru Zätterblom satt och smälte med välbehag en artikel, som hon läst i en kvinnotidning. Den hade varit mycket klok och innehållsrik. Först talades det om, att möblerna i ett hem böra hållas i ljusa, lätta, glada färger i stället för i den vanliga dystert fula brunpolerade. Och sedan talades det om, att den duktiga och sparsamma husmodern mycket lätt och billigt på egen hand kan måla hemmets möbler. En pensel för 45 öre och en burk färg för 1 kr. — se där allt hvad som behöfs!
»Ja, det är så rätt så,» sade fru Zätterblom allvarligt och redogjorde för sin man för artikelns innehåll. »En duktig husmoder kan göra förfärligt mycket för ett hems trefnad. Jag tror, jag skall ta och måla litet hos oss. Jag skall börja med köksmöbeln och måla den ljusgrön. Sedan kan jag ju fortsätta med de andra rummen. Tänk bara en pensel för 45 öre och en färgbruk för 1 kr.!»
»Jag tycker inte, att du skall jobba med sånt där,» sade hr Zätterblom vänligt. »Skicka smörjan till en målare. Du går inte i land med det.»
»Hvarför skulle just jag inte göra det?» frågade fru Zätterblom sårad. »Hvarför tror du, att jag är så förfärligt usel och dålig och enfaldig och oduglig och bedröflig och allt möjligt??»
Hr Zätterblom suckade, ryckte på axlarne, höjde på
