DET MISSLYCKADES.
Grosshandlare Zätterblom och hans förr så synnerligen gode vän Fippe Vacker synas aldrig mera i hvarandras älskvärda sällskap. Orsaken härtill torde kunna sökas i följande sorgliga historia.
Det var i augusti och herrskapet Zätterblom bodde kvar i sin villa ute vid Billdal, ehuru storsträjken rasade som värst och långa rader af sträjkande ströfvade från storstaden utåt landsbygden, görande den till en rätt osäker vistelseort.
Fru Zätterblom var nervös.
Hvarenda kväll gjorde hon en rond i villan, fingrade misstänksamt på alla fönsterhakar, staplade upp stolar, bord och koffertar framför alla dörrar, trefvade med hjärtat i halsgropen igenom alla garderober, kastade ett ängsligt öga in i alla kakelugnar och läste, när hon gick till sängs, sin aftonbön med betydligt större andakt, än hon gjort på mången god kväll.
Men trots allt detta hade fru Zätterblom svårt för att sofva. Då och då föll hon i en lätt slummer med hemska drömmar, ur hvilka hon flög upp med ett kväfdt ångestskri. Sedan låg hon med vildt klappande hjärta och flygande puls och lyssnade ut i nattens hemska skräckinjagande mörker. Hon hörde tusende fasansfulla ljud. Det tassade folk utanför, det skrapade mot väggarne, det dyrkades upp låsar, trycktes in fönsterrutor, det tisslades och tasslades, det hördes smygande
