46
kan se den inifrån vagnen och följa med, hur priset stiger allteftersom vi åka.»
»Människa,» utbrast fru Zätterblom strängt, »ni vill bedraga mig. Apparaten visar redan kr. 1:30, innan jag ens kommit upp i vagnen! Att ni inte blygs! Jag skall anmäla er, ni ohederliga varelse.»
»Var lugn, frun» sade kusken. »Åkningen räknas från droskstationen och det har kostat 1:30 hit.»
Fru Zätterblom var blek, när hon steg in i droskan och när hon vid hotellet hämtat fru Lundström och sett att taxametern visade kr. 1:90 blef hon krithvit.
Men fru Lundström, som var glad och förtjust öfver att komma ut och åka, skämtade och skrattade. Fru Zätterblom rycktes med af hennes muntra svada, men midt i ett skratt afbröt hon sig med ett kväfdt stönande och flög med handen åt hjärtat. Genom vagnens framsida af glas hade hon fått sikte på taxametern, som nu visade kr. 2:50. Och man hade bara hunnit till backen i Redbergslid!
Hon gjorde en svag ansats att fly ur vagnen, skyllde på att hästarna bråkade, att de kunde falla i sken, och att det hela kunde sluta med en förfärlig olycka, en krossad vagn och söndersargade blodiga människokroppar. Och hon anförde en hel del sådana exempel ur lifvet.
Fru Lundström lade lugnande sin hand på hennes arm och försäkrade, att hästarna vore alltför ålderstigna för att kunna åstadkomma hastigare takt än en sakta lunk.
Det blixtrade till för fru Zätterbloms ögon och siffrorna 2:90 brände sig som eld in i hennes hjärna.
Hon kastade sig med vild energi öfver det gudomliga vädret. Undrade om de inte skulle lämna den kvafva, otäcka droskan för att i stället till fots lustvandra vägen framåt, omsusade af de ljufva vårvindarna och njutande af den härliga fågelsången.
