48
genom dörren för att höra efter hvad det var för väsen, att i karriär köra till sjukhuset.
Hem kunde ju den stackars fru Zätterblom inte föras, eftersom alla rummen stodo under reparation och köksan låg sjuk.
Fru Zätterblom protesterade och gjorde vilda försök att förklara sig, att befria sig och att kasta sig ut ur vagnen, hvars fördömda taxameter under den svindlande färden markerade blixtsnabbt stigande summor. Först när vagnen hunnit strax i närheten af Änggården, taxametern skadegladt visade kr. 6:90 och fru Zätterblom talat och ropat sig hes som en korp, hade fru Lundström, hvars klena landsortsförstånd inte hade en aning om hvad en taxameter ville säga, fattat sammanhanget med det hela.
Det blef en tämligen tryckt stämning efteråt. Fru Zätterblom som bittert tyckte, att en tre fyra kr. mer eller mindre, när hon i alla fall var ruinerad, inte spelade någon roll, ansåg, att man kunde företaga återfärden till staden i taxameterdroskan, men fru Lundström förklarade stelt, att hon hällre ville dö och blifva osalig än taga emot något mera af fru Zätterbloms hand.
Så togo de spårvagnen vid Slottskogen och fru Lundström sköt demonstrativt undan fru Zätterbloms hand och klämde själf ner sin afgift i spårvagnsbössan.
