62
rarne — och glöm inte bordsfötterna och stolbenen — matrummet behöfver också skuras — du vet, hur stort värde du sätter på bländhvita golf — och glöm inte frukosten på slaget half tio. Och, kära du, låt den inte bli för dålig, utan så att en anspråkslös människa kan äta den utan tårar, som du brukar säga. Till middagen ha vi tingat på abborre — försök att fjälla den ordentligt och att få den ätlig —»
Hr Blomsterblad hade satt sig upp i sängen och stirrade med hotfulla blickar på sin hustru.
»Hvarför ser du så missbelåten ut??» frågade fru Blomsterblad mildt. »Faller det sig obekvämt för dig att göra en smula nytta?? Jag inbillade mig annars, att du skulle finna det kärt och nöjsamt att få glädja mig med dessa små tjänster, visserligen obetydliga, men vänliga och därför af ett visst värde. Gläder det dig inte att passa upp mig, som du ju dock en gång lofvade att älska och förljufva lifvet för?»
»Jo, förbaskadt!» bet hr Blomsterblad till. »Alldeles infernaliskt gläder det mig!»
»Vänta litet,» sade fru Blomsterblad, »sydde du i knapparna i mina underkläder som jag visst bedt dig ett par tusen millioner gånger om? Gör det annars i dag, är du hygglig. Skrif upp det på ett papper, så du kommer ihåg det. Och jag köpte ett dussin näsdukar i går, som jag ödmjukt och ängsligt ber dig namna på de små stunder romanläsningen lämnar dig lediga. Om du ville ägna en liten tanke åt mina strumpor, som vid det här laget väl sakna både tår och häl, så skulle jag bli rörd ända till tårar.»
»Om du tror, att jag ger tappt, så bedrar du dig,» afbröt henne hr Blomsterblad, som nu kommit upp och hunnit halfvägs i kläderna. »Jag skall vid Sankt Anto-
