KANINERNA.
Herrskapet Blomsterblads ha varit ute och hyrt sig sommarnöje på landet.
»Ska vi odla kaniner i år också?» frågade fru Blomsterblad stelt vid hemkomsten.
»Nej!!» bet hr Blomsterblad tvärt af och snurrade in i sitt arbetsrum, hvars dörr han kraftigt klämde igen efter sig.
Den Blomsterbladska kaninodlingshistorien lyder så här:
Förra sommaren just när Blomsterblads flyttat ut till sitt sommarnöje fick hr Blomsterblad fatt i en liten bok, som hette »Sveriges små rikedomskällor». En af de små rikedomskällor, som i boken beskrefvos, var kaninodling.
»Kaninen,» stod där, »bör icke saknas vid något landthem. Han är ett lifligt och lustigt litet djur, som barnen kunna leka med, han är förnöjsam i fråga om födan och lifnär sig på gräs och affall, han växer mycket hastigt och är efter några månader duglig till slakt. Hans kött är välsmakande och närande. Det skulle för vårt land betyda en årlig vinst på många millioner kronor, om folket ville som bisyssla upptaga kaninodlingen.»
Efter att ett ögonblick ha funderat på saken beslöt hr Blomsterblad att göra ett försök i smått med kaninodling för att kanske sedan med mera allvar och i ut-
