bortrappad och förryckt, förutan mycken annan skada, som oss och kronan i den måtto är skedd, så på det att det måtte härefter komma uti bättre skick med våra skeppsbyggningar och dess utredning och alla saker hafvas uti bättre akt efter den ordning, som det uti Vår salige käre H. Faders regementstid varit hafver; derföre hafve Vi nu tillskickat, förordnadt och tillbetrott, som Vi ock nu med detta vårt öppna bref tillskicka, förordna och tillbetro denne Oss älskelige Vår trotjenare Henrik Arvedsson till Vällinge, att han underamiral vara skall; och skall han hafva uti antvardning allt Vårt skeppsfolk öfver hela riket, både skeppshöfvidsmän, skeppare, styrmän, båtsmän, skeppsarklimästare, bysseskyttar, skeppsbyggare och timmermän samt alla andra, som på skeppen brukas, hvad namn de helst hafva kunna, dem han uti godt regemente efter Våra skeppsartiklar hålla skall; desslikes alla våra örlogsskepp och hvad der uppå är uti antvardning. Sammaledes skall han ock beställa att de skeppsbyggningar, som äro uppsatta, måtte i tid blifva befordrade med de nödtorfter, som dertill behöfvas, så att de måtte blifva fullbordade. Bjude och befalle" etc.[1] Härigenom fick begreppet fasta, ständigt tjenstgörande, amiraler sin tillämpning i verkligheten och konungens personliga ingripande i detaljerna af flottans angelägenheter upphörde så småningom.
Således funnos nu en öfversteamiral i Finland och en underamiral i Sverige. Men någon gemenskap dem emellan synes ej hafva egt rum. Tvärtom drog Fleming sig tillbaka till sina gods, vistades mest på Nyslott, öfverlemnade bestyret med flottan helt och hållet till Henrik Arvedsson och återtog detta bestyr först är 1580. Att Henrik Arvedsson äfven hade skeppsbyggnaderna i Finland om händer, synes af ett konungens bref 1576 till höfvidsmannen vid Haliko varf Tomas Nilsson med anmodan att bygga 2:ne galejor af den storlek, som underamiral Henrik Arvedsson bestämmer.[2] Men år 1577 uppdrog konungen åt skeppshöfvidsmännen Hans Eriksson och Tomas Nilsson att bestyra om utredningen af skeppsflottan i Finland,[3] hvarvid sålunda både öfversteamiralen och underamiralen förbigingos.
Henrik Arvedsson var en till sjös ganska bepröfvad man och blef upprepade gånger förordnad amiral på Revals och
