Och som af detta förslag befans, att alla tre båtsmansregementena utgjorde tillhopa omkring 4,400 man och att på Skeppsholmen behöfdes af dessa årligen 800 à 900 man, så beslöts att uppfordringarne kompanierna emellan skulle ställas så, att hvarje kompani uppfordrades ungefär hvart femte år.[1] Men då beslutet skulle börja att tillämpas var det redan glömdt.
I allmänhet skedde all uppfordring till Stockholm, der amiralitetet var och hufvudflottan låg. Delar af Vestgöta kompani uppfordrades ibland till Göteborg. Då flottan låg i Landskrona 1658 och 1659, uppfordrades dit större delen af alla nyskrifna (kompletterade) i Sverige och Finland.[2] På våren 1679 uppfordrades alla kompanierna till Kalmar, der flottan låg. Och på hösten 1680 uppfordrades Södermanlands m. fl. kompanier till Karlskrona och Gotlands kompani till Riga.[3]
Förut är nämdt om ett slag af arbetskommenderingar
eller uppfordring af en del af ett kompani till arbete så länge
rotarnes månadskost varade, hvarefter en annan del
uppfordrades o. s. v. På detta sätt uppfordrades:
Smålands och Ölands kompanier vintrarne 1664 och 1665
för ekehygge i Södermöre;[4]
Ölands kompani år 1666 för arbete å Karlshamns varf;[5]
Norrlands kompanis rotar i Medelpad och Ångermanland
åren 1666—1676 för arbete å Medelpads varf samt vid Sollefteå
och Sillre sågar.[3]
Sjelfva uppfordringarne skulle naturligtvis verkställas medelst de för detta ändamål anskaffade lodjorna eller på fartyg, hyrda för lodjepenningarne. Så skedde ock med kompanierna vid Östersjöns kuster. Men Vestgöta och Bohusläns kompanier uppfordrades med skjuts enligt tågordningen till Stockholm eller ock blott till Arboga, hvarifrån de hemtades sjöledes till Stockholm.[6] Det finska sjöfolket uppfordrades i november 1658 som vanligt sjöledes till Stockholm och derifrån med skjuts landvägen öfver Kalmar till Landskrona.[7] För den brådskande skeppsutredningen våren 1676
