Sida:Zettersten-Svenska flottans historia åren 1635-1680.djvu/131

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
113
BARDBERARE.

Hvarje mästare hade skyldighet att hålla två gesäller. Detta var likväl ej tillräckligt, då flottan skulle till sjös. Då fick amiralitetskollegium öfverenskomma med bardberare-embetet i Stockholm om skeppens försörjande med så många mästare och gesäller, som behöfdes.[1] Under krigsåren på 1640, 1650 och 1670-talen funnos på flottan tjugu à trettio extra bardberargesäller.[2]

Bardbermästarne antogos och afskedades af amiralitetskollegium, liksom gesällerna af sina mästare.[3] Det var under krig ej så lätt att få tillräckligt antal gesäller på skeppen, hvarför kollegiet måste vända sig till öfverståthållaren med begäran, att han ville låta anskaffa det behöfliga antalet.[4] Och år 1679 förordnade kollegiet, att “de bardberare, som efter vanligheten sticka sig undan, när skeppen skola afgå, skola fasttagas och föras fängsliga till Kalmar och skola deras namn slås på kåken och de göras till infama personer“.[5]

Af bardberarnes namn framgår, att de allra flesta voro af utländsk härkomst. År 1644 befaldes viceamiral Peter Blume att värfva en god bardberare i Hamburg.[6] Amiral Mårten Ankarhjelm skulle hyra två bardbermästare och fem gesäller i Holland.[7] Med amiral George Ayscue kommo år 1658 tre bardberare från England, för hvilka lönen uppfördes i 1659 och 1660 årens stater.[8] Åren 1676 och 1677 funnos äfven tre engelska bardberare på flottan.[9]

Då denna afgick, 44 segel stark, från Stockholm d. 22 maj 1644, fans en bardberare på hvarje af de femton största skeppen.[3] Men sedermera förordnades en bardberare på hvarje skepp i flottan. Det hände nemligen, då flottan låg i Dalarö i augusti 1657, att officerarne förklarade sig icke vilja gå till sjös mot fienden, med mindre de fingo en bardberare på hvarje skepp. Amiral Klas Bjelkenstjerna anmodade då öfverståthållaren att sända ut till flottan alla bardberare, som funnos i Stockholm, “hvar icke med godo, då taga dem vid hufvudet, så att de sist i morgon afton äro på flottan med sina kistor“.[10] På hvarje af sex till Portugal år 1666

  1. R. R. 303 1640. Embetets privilegier af år 1628 konfirmerades af k. maj:t d. 306 1655. (R. R.)
  2. S. K. A. besättningslistor.
  3. 3,0 3,1 A. K. reg.
  4. A. K. reg. 85 1645.
  5. A. K. prot. 283 1679.
  6. A. K. reg. 203 1644.
  7. A. K. reg. 52 1645.
  8. R. A. riksstater.
  9. A. K. reg. 245 1678.
  10. A. K. reg.: Bjelkenstjernas reg. 248 1657.
8