Två andra båtsmän, som år 1679 rymt öfver till fienden och sedan ertappats, dömdes d. 19 febr. 1680 af Hans Wachtmeisters sjörätt att hängas, hvilket exeqverades genom öfverståthållaren två dagar derefter.[1]
Smedsdrängen Pelle i Bo, som någon tid försummat sig i smedjan, “skall slås ett halsjern uppå och gå dermed i fjorton dagar“.[2]
Fyra timmermän på Skeppsholmen, som icke på länge fått någon lön och vägrat att arbeta förr än de fått någon, hade af amiralitetskollegium blifvit för myteri dömda till döden. Rådet beslöt, att sedan de fyra dödsdömda blifvit beredda till döden och fått sakramentet, skulle de benådas med sex gånger gatlopp genom 260 man, men derest de än en gång skulle göra sig skyldiga till samma sak, skulle de utan nåd mista lifvet.[3]
Assessorer.Vid den med amiralitetskollegium år 1636 anstälda ofvannämda “examen“ inför regeringen hade “stora irringar och fauter“ befunnits vara begångna, “så i rättegångarne som i kanslisakernas förrättande“. Derför beslöts, att “bland de sex assessorerna (bisittarne) i amiralitetsrätten skulle förordnas en vir doctus med commissarie namn, som rättegången kan lämpa, hjelpa och moderera“. Härtill nämdes R. Leuhusen.[4] Enligt hans fullmagt såsom “amiralitetscommissarius“ skulle han derjemte intaga assessors plats och embete i amiralitets-rätten, hafva uppsigt öfver fiskalen och notarien, tillse att hvarje bisittares votum i rättegångsprotokollet antecknades samt slutligen att domen blef behörigen exeqverad.[5]
År 1647 tillkommo assessorerna i amiralitetskollegium Nils Lindegren och Mattias Pleningius.[6] Äfven de hade säte och stämma i amiralitetsrätten. Särskildt hade de till åliggande att låta genom fiskalen draga för rätta dem, som hade om händer amiralitetets räntor och inkomster och sökte deraf skaffa sig någon egen fördel.[7] Således funnos nu tre civila bisittare i amiralitetsrätten, hvilket dock ej fortfor längre än till och med år 1650, då de alla tre afgingo, utan att ersättas af andra.