besvär få drafvet af det han bryggde med undantag af det, som åtgick till verkhästarnas uppehälle.[1] År 1654 erhöll bryggaren 97 daler i lön, men fick ej något af drafvet, spisölet eller jästen.[2]
Vintervakten.Denna tid begagnades icke öfverbyggnader eller kapell till skydd för skeppen under vintern, än mindre funnos upphalningsbäddar eller dockor att förvara skeppen uti. Det blef således ett ansträngande arbete att under vintern hålla de många kring Skeppsholmen förtöjda skeppen fria från snö och bevara dem för skador af is m. m. Manskapet, som hade detta bestyr, kallades vintervakt och motsvaras närmast af vår tids sjöreserv-manskap. Ty liksom detta manskap brukades vintervakten under sommaren till sjös.
Vintervakten uppfördes i riksstaterna med fyra à femhundra man och det verkliga antalet på Skeppsholmen torde under vintrarne, när flottan var hemma, icke något år understigit trehundra. De utgjordes af hemkallsfolket, båtsmän och bösseskyttar, hvilka icke hemförlofvats på hösten, utan fått stanna qvar på Skeppsholmen öfver vintern. Ibland uppfordrades ett båtsmanskompani på senhösten för att göra vintervakt. Men dessutom fans en liten ständigt tjenstgörande, fast anstäld stam i vintervakten, som kallades i början “årstjenarbåtsmän“, sedan “hyresbåtsmän“ eller “enskilda båtsmän“. Deras antal vexlade mellan 25 och 50 man.
Sedan grefve- och friherreskapen medgifvits att blifva likstälde med annat frälse i båtsmanshållet och skulle således hålla blott hälften så många båtsmän som förut, förordnade k. maj:t år 1646, att den andra halfparten båtsmän, som således blef ledig, skulle inskrifvas i vintervakten på Skeppsholmen såsom “enskilda båtsmän“.[3] Såsom sådana skulle ock inskrifvas lösdrifvare, hvilka vid generalmönstringar och båtsmänskompletteringar påträffades i städer och socknar, som hörde under båtsmanshållet.[4] Med lösdrifvare afsågs ej allenast “lösa personer, som intet äro i halft eller helt års tjenst“, utan ock “försvarskarlar och inhysesmän“.[5]
Vintervakten var indelad på ett eller två kompanier under tillsyn af en major. I december 1675 utgjordes den af
