två kompanier, nemligen “vintervaktsbåtsmanskompaniet“ med Stockholms stads båtsmän, omkring 250 man, under holmamiralen och “vintervaktsbösseskyttarkompaniet“, omkring 350 man under tygmästaren.[1] År 1678, då en stor del af flottan låg under vintern i Kalmarsund, gick vintervakten på Skeppsholmen ned till 200 man.[2] Än ytterligare nedsattes antalet vid flottans förläggande till Karlskrona år 1680. Den 1 sept. detta år beslöt amiralitetskollegium, att “när vintervakten på Skeppsholmen mönstras, skall observeras att de gamla gubbarne blifva qvar här och de unga och friska båtsmännen sändas härifrån till Karlskrona“.[3] Och derefter befans en vintervakt af 52 man vara tillfyllestgörande för Skeppsholmen.[4] Denna bestod antagligen till större delen af “enskilda båtsmän“.
3. VARFSARBETEN.
Här komma hufvudsakligen att omnämnas blott de större
skeppsbyggnaderna. Således förbigås de årliga
underhållsarbetena, nybyggnad af småbåtar o. d.
Åren 1635—1640 voro, som ofvan är antydt, de sista som amiralitetet hade sin verksamhet på Blasieholmen. År 1636 blef Skeppet Scepter (1) färdigt och sedan bygdes ej vidare något större skepp derstädes. År 1638 byggdes skeppet Oxen (3) samt år 1640 bojorterna Svarta Hund och Jupiter. För enkedrottningens räkning bygdes en jakt.[5]
Åren 1641—1645. Det dröjde några år innan man kom i ordning på nya Skeppsholmen. Det första skepp, som der blef färdigt, var Höken (3), äfven kalladt “fregatt“. Det gick af stapeln d. 26 juli 1644 och ansågs kunna gå till sjös en månad derefter.[6] Redan förut hade skeppet Äpplet (1) och Hjorten (2) satts på stapel; de blefvo båda färdiga 1645. Detta år bygdes en jakt för drottningens eget bruk och några gaffelstrussar af ek.[7]
