skärgårdens försvar åren 1658 och 1659. Vid krigets slut 1660 återstäldes kompaniskeppen till egarne.
Oberäknadt olägenheten för kronan att ej vara egare till varfvet, tillkom äfven att vattnet utanför var ganska grundt. Amiralitetskollegium anmodade derför år 1660 amirallöjtnant Daniel Strussflycht att vidtaga förberedande åtgärder för att flytta kronans varf till en beqvämligare plats vid Stigberget, “der vattnet är tjugu fot djupt en skeppslängd från stranden“.[1] Den 1 okt. 1662 erhöll Strussflycht befallning att öfverlemna varfvet i Masthagen till egarne. I ersättning för varfvets begagnande skulle dessa erhålla de gamla husen derstädes, som icke dugde att flyttas till nya varfvet vid Stigberget.[2]
“Gamla varfvet“ åren 1663—1680. Detta låg på Elfsborgs ladugårds egor omkring 600 meter vesterut från nuvarande Jerntorget i en sänka mellan två berg, af hvilka Stigberget var det östra. Platsen var omkring 150 meter lång uppåt land från stranden och 90 meter bred.[3]
Redan år 1652 hade skeppen Andromeda (2) och Fenix (2) förlagts vid Stigberget och icke under slottet.[4] Under vintern 1654 förlades här äfven skeppen Herkules (1) och Merkurius (2).[5] Det torde äfven varit här som kölen till skeppet Äpplet (1) sträcktes år 1659.
År 1662 anmodades nämnde Strussflycht att uppföra på varfvet vid Stigberget en tillfällig smedja af bräder, ty man ville icke upprätta något beständigt varf i Göteborg.[6] Smedjan uppfördes och arbetet der var i full gång i september 1662.[7] Sedan bygdes “chefens logement“ vid ingången till varfvet på den korta södra sidan. På den vestra sidan lågo “byggmästarens kammare“, smedjan och ett brygghus samt på den östra under Stigberget diverse materialbodar. Ned åt stranden midt emellan bergen låg stapelbädden.[3]
Vintern 1666 lågo här skeppen Göteborg (2) och Maria (2) jemte en bojort.[8] År 1672, då krig ansågs vara nära förestående, förordnades att en esqvadron af minst sex skepp skulle ständigt ligga i Göteborg. Derför skulle skeppet Spes
