1.
AMIRALITETSKOLLEGIUM.
Konung Gustaf I och hans tvänne närmaste efterträdare
deltogo personligen i riksstyrelsens alla detaljer. Till följe af
rikets utveckling och ärendenas ökande kunde ett sådant system
ej länge fortsättas. I början af 1600-talet blefvo derför
styrelsens detaljer utskiftade på rikets fem höga embetsmän: drotsen,
marsken, riksamiralen, rikskanslern och riksskattmästaren. Åt
flottans styresman, riksamiralen, befans det redan år 1620
nödvändigt att gifva till biträde en amiral och år 1630
ytterligare en, hvilka tillhopa utgjorde det s. k. “amiralitetet“.[1]
Detta blef öfvergångsformen till det kort derefter inrättade
amiralitetskollegium.
Genom regeringsformen den 27 juli 1634 fingo de fem höga riksembetsmännen sig till biträde “assessorer“, med hvilka ärendena skulle kollegialiter behandlas. Härigenom uppkommo de fem rikskollegierna hofrätten, krigskollegium, amiralitetskollegium, kansliet och räkningekammaren. De skulle förblifva i hufvudstaden, så att då någon af de fem höge embetsmännen aflägsnade sig derifrån, han då icke egde någon magt eller myndighet såsom sådan.
Amiralitetskollegiets stiftelseurkund återfinnes i 11:e punkten af nämde regeringsform[2] och lyder sålunda:
“Det tredje collegium är amiralitetet, hvarest riksens amiral presiderar och hafver assessorer tvänne af riksens råd, helst de där till sjös tjänt hafva, sedan fyra vice amiraler eller de eldste och förståndigste skepscapiteiner, deribland altid holmamiralen eller capiteinen en är, jämpte sina secreterare, notariis och skrifvare, som richtighet hålla. Detta amiralitet skall hafva
