närmaste i befälet under vintern voro kommendörerna Anders Jakobsson och Pål von Qvickelberg.[1]
Den 15 juni skref Ankarstjerna till amiralitetskollegium och anmälde att två kommendörer, två kaptener, två öfverlöjtnanter, sex underlöjtnanter, sju konstaplar, två öfverstyrmän, två lärstyrmän, åtta högbåtsmän och tio arklimästare “äntligen“ anhålla att blifva “aflossade“ från tjenstgöring i Karlskrona.[2] Der var ej heller förvånande, att man ej kunde trifvas på en plats med så få beqvämligheter för äfven denna tids blygsamma anspråk. De utlofvade femtio tarfvehusen till bostäder m. m. hade oaktadt upprepade påminnelser ej kunnat uppföras, utan arbetet dermed hade afstannat i brist af byggnadsvirke.[3] Då derför en mängd timmermän med hustrur och barn sändes i oktober 1680 från Stockholm till Karlskrona, anmodade amiralitetskollegium Ankarstjerna att inhysa hustrurna och barnen i Lyckeby samt inqvartera männen i varfvet närliggande byar på Wämmö och Hästö, till dess husen blefvo färdiga.[4]
Samma svårighet mötte för uppehället. Amiral-generallöjtnant Wachtmeister sökte hjelpa detta genom anskaffande af en traktör. Han skref d. 16 april till Ankarstjerna, att denne skulle “assistera en person, benämnd Fredrik Wassmund, som kommer till Karlskrona i afsigt att der inrätta gästgifveri till kronans sjöfolks behof“. Wassmund skulle erhålla två à tre båtsmän till hjelp att uppgräfva nödiga källare.[5] Sedan kommo flere traktörer dit, ty Ankarstjerna skrifver d. 19 juni, att han “tillåtit några marketentare att bo i Karlskrona utom Skeppsholmen (Wämmö), hvilka varit officerarne till stor nytta, då det är så långt till någon stad“.[2]
Af civila tjenstemän märkes proviantmästaren Gustaf Scharp, som antogs i början af året.[6]
Amiralitetspredikanten Isak Gunnerus hade följt med flottan till Karlskrona.[7] Men som han hade svårt att lifnära sig på sina inkomster, skref konungen på amiralitetskollegiets begäran till biskopen i Skåne magister Knut Hane, att han
