dem, N:ris 1—7, blefvo färdiga år 1676.[1] Sedan ytterligare tre bojorter satts på stapel, blefvo sex stycken, N:ris 8—13, färdiga år 1677.[2] År 1676 sträcktes derjemte kölen till ett lastskepp om 70 fot, hvilket löpte af stapeln i augusti, upptacklades året derpå och kom på sommaren 1677 till Stockholm.[3]
Sistnämnda år fortsattes med bojortbyggnaden. N:ris 14, 15 och 16 sattes på stapel och gingo deraf på hösten.[4] Ytterligare en, N:r 17, byggdes år 1678. Löjtnant Henrik Klockare sändes i aug. 1678 till Kronoby med tackling till dessa fyra bojorter, hvilka han skulle föra till Stockholm.[5] Den sista bojorten på Kronoby varf, N:r 18, 65 fot lång, löpte af stapeln i september 1679 och upptacklades på våren 1680.[6]
Härmed afslutades arbetena å varfvet, för att kort derefter ånyo upptagas i Pedersöre. Man hade länge varit betänkt på att nedlägga Kronoby varf. År 1677 hade landshöfdingen i Österbotten Didrik Wrangel underrättats, att varfvet skulle läggas ned.[7] Definitivt beslut i sådant syfte fattade amiralitetskollegium d. 18 aug. 1679.[8]
28.
PEDERSÖRE VARF.
År 1680.
Pedersöre är grannsocken till Kronoby och ligger mellan
städerna Jakobstad och Ny Karleby.
Hit förlade amiralitetskollegium byggandet af tolf lastdragarskepp af furu, hvarom konungen i september 1680 gifvit befallning.[9] Mästerknekten Matts Nilsson skickades i oktober