Sida:Zettersten-Svenska flottans historia åren 1635-1680.djvu/226

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
208
28. PEDERSÖRE VARF.

för ändamålet till Pedersöre. Han skulle ackordera med allmogen i trakten om fällande och framförande af virke. Två skepp skulle genast sättas på stapel. I årslön skulle han erhålla 250 daler. Till redogörare utsågs hospitalsföreståndaren Zakarias Eriksson.[1]


29.

RIGA VARF.

År 1680.


Efter flottans stora förluster 1676 och 1677 blef det nödvändigt att genom nybyggnad fylla de svåra luckorna. Man började derför se sig om efter platser, der nybyggnaden kunde lämpligare företagas än i Stockholm. Helt naturligt kom man då att fästa sin uppmärksamhet på staden Riga i Livland, nära Dünas utlopp i Rigaviken. Här hade amiralitetet förut haft en skeppsgård,[2] här hade flera skepp blifvit byggda af enskilda och sålda till kronan och här fans god tillgång ej allenast på hampa och tacklage, utan äfven på master och ekvirke. Det senare i synnerhet i Litaven vid öfre Düna, på hvilken virket kunde utan stora kostnader föras ned till Riga.

Den 3 nov. 1677 antog konungen Francis Sheldon till skeppsbyggmästare med en årlig lön af 1,500 daler och gaf honom i uppdrag att anställa ett skeppsbyggeri i Riga.[3] Sheldon begaf sig dit i slutet af år 1678,[4] men af brist på medel beslöt konungen att tillsvidare uppskjuta med denna skeppsbyggnad.[5]

Efter freden upptogs frågan åter. Den 5 dec. 1679 skref konungen till generalguvernören Krister Horn i Riga, att det beslutade skeppsbyggeriet skulle sättas i verket på den s. k.

  1. A. K. reg. Hans Wachtmeisters reg. 110 1680.
  2. A. Z. flottans hist. sid. 285.
  3. A. K. reg. 295 1678 o. A. K. prot. 2711 1679.
  4. A. K. ank. handl. Sheldons bref 2712 1678.
  5. R. R. 175 1679.