skulle innehållas, hvad de enligt en särskild längd sjelfva förklarat sig vilja afstå i påskpenningar, men af hvar högbåtsmans och arklimästares lön skulle innehållas 1⁄2 daler och af hvar gemen 1⁄4 daler.[1] Handtverksfolket erlade en dagspenning.[2] År 1666 befriades det uppfordrade hemkallsfolket från dessa penningars erläggande, emedan de betalade sådana till sitt presterskap i landsorten.[3]
År 1678 upphörde rätten för underofficerarne att sjelfva hestämma hvad de ville gifva i påskpenningar, ty då förordnade amiralitetskollegium att kassören skulle innehålla 1 daler af öfverskeppare, öfverstyrman och konstapel, 3⁄4 daler af medelskeppare och medelstyrman samt 1⁄2 daler af underskeppare, understyrman, arklimästare och högbåtsman.[4]
“Krogh“.Det var brukligt, att när ett skepp löpte af stapeln, visa folket, som arbetat derpå, någon uppmuntran. Denna bestod vanligen i en gåfva af öl eller penningar och kallades för “krogh“. Bruket finnes ännu qvar, hvad husbyggnader beträffar, och är kändt under namnet “taklagsöl“.
Antagligen utdelades “krogh“ vid hvarje stapelaflöpning
vid amiralitetet, ehuru blott några få omnämnas i den tidens
handlingar. Af dessa meddelas följande:
år 1688 utbetalades 24 daler för sex tunnor öl till
timmermännen, då skeppet Oxen (3) löpte af stapeln;[5]
år 1662 påminde amiral Nils Brahe i rådet, att
amiralitetsbetjente borde, såsom vanligt, få något till “krogh“, när
skeppet Svärdet (1) går i vattnet, till följe hvaraf
kammarkollegium anmodades att sända något öl till timmermännen
samt något vin till holmamiralen och byggmästaren;[6]
år 1674 beviljades folket vid Medelpads varf 24 daler
till “krogh“ vid skeppen Utterns (3) och Elgens (3) löpande af
stapeln;[7]
år 1679 beslöts att handtverkarne skulle få 36 tunnor öl,
när skeppet Stenbock (2) löpte i sjön[8] och
år 1680 tilldelades folket, som arbetat på skeppet
Hedvig Eleonora (1) 48 tunnor “krogh-öl“, när skeppet gick af
stapeln.[9]