Slutligen bestämde amiralitetskollegium d. 12 mars 1680 allmänna grunder för beviljande af understöd.[1] Beloppen bestämdes sålunda:
Daler pr år | ||
Förlamad i krig mot rikets fiender | Gammal och orkeslös | |
Kapten | 180 | 144 |
Löjtnant | 96 | 72 |
Öfverskeppare, öfverstyrman, konstapel | 84 | 60 |
Medelskeppare, medelstyrman, arklimästare | 60 | 48 |
Underskeppare, understyrman, högbåtsman | 48 | 36 |
Volontär och gemen | 36 | — |
Handtverkare, timmerman | 36 | 24 |
När detta beslut sedan åberopas, benämnes det för “reglemente“.
Enkor och barn.Ofvan är anfördt huru som förläningar och pensioner ibland meddelades ej allenast för mannens, utan äfven för enkans lifstid. Återstar nu att behandla sådana understöd, som beviljats först sedan mannen eller fadern aflidit.
Dessa voro af tre slag, beroende på tiden för hvilken de meddelats, nemligen nådemånad, nådår och pension.
Nådemånad utgjordes af en månads lön, som mannen i lifstiden innehaft. En nådemånad beviljades år 1644 enkorna efter viceamiralen Lars Bubb Roderskjöld och löjtnanten Jakob Klasson[2] samt år 1648 kapten Hans Larssons enka.[3] Två nådemånader beviljades år 1649 en löjtnants- och år 1650 en kanslistenka.[4]
År 1647 beviljades enkan efter skeppsbyggmästaren Jakob Florisson sex nådemånader[5] och var härmed öfvergången gifven till nådåret. Någon eller några nådemånader synas ej hafva meddelats efter år 1650.
Nådåret utgjordes af mannens lön för ett år och beviljades af kungl. maj:t: första gången år 1647 till amirallöjtnant