Sida:Zettersten-Svenska flottans historia åren 1635-1680.djvu/284

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
266
36. INKOMSTER OCH UTGIFTER.

större, än han kan med pennan representeras“, har största delen af Hollands officerarne måst afskedas.[1]
 År 1649 funnos ej penningar i kassan till en utgift å 60 daler, utan beloppet måste försträckas ur armbössan.[2]
 År 1654 var bristen i kassan så stor, att tillgång ej fans att utbetala den vanliga begrafningshjelpen af några få daler, när barn eller hustrun dog. Kassan var alldeles läns.[3]
 År 1656 d. 21 februari skref amiralitetskollegium till riksamiralen Gabriel Oxenstjerna: “Ett offentligt upplopp och myteri tilldrog sig i förliden vecka bland timmermännen här på Skeppsholmen, i det de enhälleligen hade samlat sig att blifva alldeles utaf Holmen till dess de finge några penningar, så man igenom gevaldigern och profossen måste låta söka och hemta dem igen, hvaraf en är insatt, som man presumerar vara största upphofvet och banemannen till samma uppror.“ I sammanhang härmed meddelar kollegiet vidare, att alla på Skeppsholmen, “så officerare som handtverkare och samtlige gemene äro om sitt uppehälle högeligen nödstälda och beträngda, så att man för deras qvidan och klagan fast icke hafver vetat hvad medel man skall gripa vid handen att ställa dem tillfreds med.“[4]

Kort derefter skref kollegiet till konungen och begärde penningar till inköp från Riga af hampa, enär tacklingen slitits så mycket på de sistlidet år utevarande skeppen och på det ej det ena skeppet nödgades ligga i hamnen, medan det lånar sin tackling till att hjelpa det andra.[5] Sedan penningar ändtligen erhållits, skickades skeppet Fortuna (3) på hösten till Riga, men kom tillbaka utan hampa, emedan de i betalning lemnade vexlarna ej godkänts och någon hampa ej kunnat erhållas på kredit.[6]
 År 1657 skref amiralitetskollegium till riksviceamiralen K. G. Wrangel och klagade öfver den stora bristen på allting, först och främst på penningar, men äfven på hampa, skeppsvirke, segel, flaggduk, farkoster för nödiga transpoter etc.[7]
 År 1658 heter det: “Arbetsfolket lefver nu på den åttonde månaden utan lön och officerarne med vintervakten, af

  1. A. K. reg. 1411 1648.
  2. A. K. reg. 171 1649.
  3. A. K. reg. febr. o. mars 1654.
  4. A. K. reg.
  5. A. K. reg. 143 1656.
  6. A. K. reg. 2510 1656.
  7. A. K. reg. 212 1657.