huru de erhöllos och deras pris. De äro ordnade under fem hufvudgrupper: proviant, beklädnadsmaterialier, inventarier, virke och öfriga materialier. Under hvar grupp äro artiklarne ordnade i bokstafsföljd.
Stycken, artilleripersedlar och ammunition äro härifrån uteslutna och behandlas för sig under afd. 40 Vapen och artilleri.
Proviant.Bränvin ingick icke i portionen, utan utdelades ombord såsom extra förplägning. Sådant omtalas första gången år 1675, då konungen befalde kammarkollegium att utlemna 1,800 kannor till riksamiral Stenbocks flotta.[1] För 1677 års flotta hade kammarkollegium lofvat 6,000 kannor,[2] men osäkert är, om de erhöllos. I det med kommissarien Johan von Streitbach afslutade kontraktet om leverans af proviant för sex månader för flottan i Kalmarsund år 1679 uppfördes 1,800 kannor bränvin efter 191⁄2 öre s. m. kannan.[3]
Brödet var torrt, s. k. skorpebröd, bakadt af råg- och kornmjöl. Det var af två slag: “kajutbröd“ för befäl och underbefäl ombord och “gement bröd“ för manskapet, så i land som ombord. En tunna bröd skulle innehålla fyra lispund.
Brödet bakades i amiralitetets bageri i Kungsgården på Ladugårdslandet. Bagaren var skyldig att lemna två tunnor eller åtta lispund bröd af hvar tunna mjöl.[4] Till kajutbröd skulle mjölet siktas genom siktduk, men till gement bröd skulle det sållas genom baste-såll. Det kli, som föll af det siktade mjölet, skulle, sedan det gått genom en grof duk, användas till det gemena brödet. Till sin egen nytta fick bagaren använda det, som stannat qvar i den grofva duken eller sållet.[5] År 1674 förordnades att två tredjedelar råg- och en tredjedel korn-mjöl skulle tagas till kajutbröd, men halfparten af båda slagen till gement bröd.[6]
Amiralitetets bageri i Kungsgården kunde ej tillverka mera än omkring 10,000 à 12,000 lispund bröd om året,[7] hvilket icke räckte till folket på Skeppsholmen. Detta
