Sida:Zettersten-Svenska flottans historia åren 1635-1680.djvu/310

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
292
38. ANSKAFFNING.

Sverige blifvit stängd på Pommern och något virke ej kunde derifrån erhållas, uppgjordes kontrakt med öfversten baron Henrik Cronstjerna i Riga om en större leverans af ekvirke. Han skulle hafva för költrän, bottenstycken, vagenskott och dylikt efter 6 öre s. m. kubikfoten, för stamstycken, bogstycken och knä efter 12 öre d:o samt för tolftums plankor 612 öre sträckfoten, elfvatums d:o 6 öre, tiotums d:o 512 öre o. s. v. ned till 2 tums plank 112 öre, allt levereradt i Riga, men hälften mera vid leverans i Stockholm.[1]

Från trakten af Wismar i Mecklenburg erhölls ekvirke åren 1643 och 1644. År 1649 skref amiralitetskollegium till kommendanten i Wismar öfverste Erik Ulfsparre, att han skulle köpa tvåtusen ekar af hertigen af Mecklenburg, låta fälla dem och nedföra dem till sjön.[2] Detta ekhygge synes hafva fortsatts till år 1652, då Ulfsparre afled.[3]

Faktorn Henrik Brehmer i Lübeck sålde ej obetydligt med ekvirke till amiralitetet åren 1662—1664 och 1668—1672. Vanligen hemtades under dessa år två skeppslaster om året från Brehmers utskeppningshamnar Trawemünde och Heiligenhafen i Holstein.

Furuvirke. Näst eken lemnade furan det vigtigaste materialet för skeppsflottans nybyggnad och underhåll. Deraf byggdes alla smärre skepp och farkoster, tillverkades skeppens inredning m. m.

Sverige är af gammalt kändt som furans hemland; tillgången deraf inom landet var mycket riklig. Virket fördes till Skeppsholmen, dels sedan det blifvit af yxan förvandladt till timmerstockar, bjelkar, sparrar eller pålar, dels ock sedan det blifvit af sågen förädladt till plankor och bräder. Det förra slaget af virke, som var tyngre och svårare att transportera, sökte man erhålla i granskapet af Stockholm. Detta mötte ej någon svårighet; furuskogarne i Södermanland och Uppland voro för ändamålet tillräckliga. I det förra landskapet tog amiralitetet sitt behof af timmer till omkring år 1652 och derefter från Uppland. I Södermanland bedrefs skogshygget från kusten vid Östersjön och vesterut efter Mälarens södra strand till trakten af Strengnäs eller i

  1. A. K. reg. 38 1676.
  2. A. K. reg. 166 1649.
  3. A. K. reg. 207 1650, 183 o. 244 1652.