Sida:Zettersten-Svenska flottans historia åren 1635-1680.djvu/383

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
365
ÅR 1644.

d. 26 juli träffades han af en kula just från detta batteri och afled kl. 128 f. m. Innan han dog, nämnde han, i strid med sin instruktion, generalmajoren Karl Gustaf Wrangel till öfverbefälhafvare på flottan.[1] Wrangel hade nemligen vid tillfället kommit till flottan i ett ärende från Lennart Torstensson.

Den 27 juli höll Wrangel krigsråd på Scepter (1) med Åke Ulfsparre, Klas Bjelkenstjerna, Richard Clerck och Daniel Jönsson Struts, hvarvid beslöts att nästa dag bryta sig ut ur Kielerviken. Vid utgåendet ur hamnen d. 28 blef flottan häftigt beskjuten af det för Sverige så olycksdigra batteriet å Labö, hvilket dock snart intogs af Lennart Torstensson. Han gick derpå ombord på Scepter (1), der ny krigskonselj hölls och beslöts, att man skulle anfalla danska flottan, så snart vinden tillät. Beträffande högsta befälet på flottan ingicks en slags kompromiss, så att “såsom hufvuden för flottan skulle vara generalmajor Wrangel på Scepter, amiral Åke Hansson på Rikskronan och amiral[2] Bjelkenstjerna på Göta Ark och skall om någon preeminence dem emellan intet vara talt“. Den 29 juli var stilla lugnt. Den 30 kl. 6 f. m. lyfte flottan ankar och gick för sydvestlig vind på danska flottan, som då seglade undan åt Femern. Några timmar derefter blef det åter alldeles stilla, så att flottorna icke kunde komma tillhopa. Men kl. 12 på middagen “begynte en liten östan kjöling“, då amiral Peder Galts eskader fick lofven och kunnat anfalla, men gjorde det icke.[3] Denna uraktlåtenhet kostade Galt hufvudet.[4] Han halshöggs på Slottsplatsen i Köpenhamn d. 31 aug. 1644.

På morgonen d. 31 juli var vinden sydvestlig och ehuru fienden nu var långt borta, höll svenska flottan ned mot honom. Men vinden mojnade af och gick kl. 1 e. m. öfver till ostlig. Svenska flottan vände då och seglade tillbaka åt Kristianspris att intaga bröd och öl, som var bestäldt i Kiel. Den danska flottan satte då efter, så att hon kom helt nära den svenska. Denna vände då på redden utan att ankra och

  1. A. K. reg. år 1644: Flemings journal.
  2. Med “amiral“ menas här eskaderchef.
  3. A. K. reg. 1644: Flemings af Wrangel afslutade journal.
  4. H. G. Garde: Den danske og norske Sømagts hist. sid. 201—202; Chr. Bruun: Slaget paa Kolberger Heide sid. 152—155. Han dömdes således ej derför att svenska flottan två dagar derefter, utan att anfallas, seglade ur Kielerviken, såsom svenska författare vanligen meddela.