så skulle han nu gå löst på densamma.[1] Men denna befallning kunde ej åtlydas, emedan flottan i Dalarö ej var fullt rustad.[2]
Den 1 augusti beordrade amiral Bjelkenstjerna kaptenerna på skeppen Falken (2) och Merkurius (2) att gå ut på kryssning för att kunskapa efter danska flottan. Funne de ej henne söder om Öland, skulle de söka henne ända till Ruden, hvarefter de skulle skynda tillbaka till Dalarö att gifva besked.[3] Af motiga vindar hindrades skeppen att gå till sjös från Landsort. De lågo der ännu d. 11 augusti och torde icke hafva gått ut på någon kryssning, enär de sedan följde med hufvudflottan. Till Bjelkenstjerna skref konungen d. 10 augusti, att så snart Bjelkenstjerna drifvit danska flottan in i någon hamn, skulle han kryssa i Belt och Öresund för att hindra fiendens transporter. Några små skepp skulle skickas åt Als och Flensburg för att erhålla vidare order af konungen.[1] Bjelkenstjerna låg emellertid fortfarande i Dalarö och väntade på proviant och soldater. På morgonen d. 27 augusti gick han till segels och ankrade på middagen vid Elfsnabben, der ändtligen den felande provianten intogs.[4]
Flottan i Elfsnabben bestod af följande skepp:
| Stycken | Sjöfolk och knektar | |
| Draken (1), amiral Klas Bjelkenstjerna, kapten Johan Krabat | 66 | 308 |
| Kronan (1) | 68 | 342 |
| Herkules (1) | 58 | 262 |
| Carolus (1) | 54 | 254 |
| Cesar (1) | 54 | 193 |
| Amarant (2), major Tönnes Speck | 46 | 180 |
| Maria (2) | 46 | 190 |
| Apollo (2) | 46 | 168 |
| Månen (2) | 46 | 183 |
| Merkurius (2) | 46 | 180 |
| Svärdet (2) | 44 | 187 |
| Mars (2) | 44 | 204 |
