Sida:Zettersten-Svenska flottans historia åren 1635-1680.djvu/446

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
428
43. SJÖTÅG.

holländska flottorna skulle under fredsunderhandlingarne förhålla sig neutrala i tre veckor. Detta stillestånd utgick d. 7 juni, men förlängdes då till d. 18 juni. Denna neutralitet begagnade konung Karl Gustaf att ånyo skicka några skepp till Köpenhamn för att hindra det svenska skutor från Malmö eller Ystad blefvo bortsnappade. I sådan afsigt ditsändes major Tering Henriksson d. 27 maj med skeppen Vestervik (2), Merkurius (2), konung David (K) och Södermanland (K).[1] Den 4 juni fick äfven kapten Karl Kjörning på skeppet Falken (2) i Grönsund order att gå till Köpenhamn och ställa sig under major Tering.[2] Kjörning hade, som förut är sagdt, d. 30 april blifvit beordrad till hufvudflottan, men dagen derpå skickades han i stället till Grönsund mellan Falster och Möen.[3] Der låg han i maj månad med skeppen Falken (2), Höken (3), Jägaren (3), Ångermanland (K), Lilla Falken (L) och Sjöblad (L) samt var stäld under pfaltzgrefven af Sulzbach.[4] I slutet af maj lyckades denne få fast fot på Möen. Den 22 juni skickades major Tering Henriksson från Köpenhamn att antasta fiendens transportfartyg i Lilla Belt.[5]

Den förenade österrikiska, brandenburgska och polska hären uppbröt i medlet af maj ur sina qvarter i Slesvig och tågade mot Fredriksoddes fästning, den sista fasta plats, som Sverige ännu innehade å danska halfön. Som besättningen var alltför svag att göra motstånd, utrymdes fästningen d. 17 maj och besättningen gick öfver till Fyen. Kurfursten af Brandenburg, som ledde den allierade hären, ville nu följa efter till Fyen. Detta beslöt han göra öfver den lilla ön Fänö i Middelfartssund. Hit samlades 9,000 man och öfvergången skulle ske på tre danska och tre holländska skepp. Det var således ganska angeläget för svenskarne att taga eller förstöra dessa skepp. Detta erhöll amirallöjtnanten Gustaf Wrangel i uppdrag, strax efter sedan han inkommit med flottan till Landskrona. Denna expedition blef förföljd af en ständig otur; den blef ock Wrangels sista befäl i svenska flottan.

Wrangels instruktion är utfärdad af konungen på Kronborg d. 27 maj. Så snart skeppet Herkules (1), som låg i

  1. R. R. 275 o. 285 1659.
  2. R. R.
  3. R. R. 15 1659.
  4. R. R. 45 o. 75 1659.
  5. R. R. 226 o. 236 1659.