för 1:a eskadern af amirallöjtnanterna Johan Olofsson
Berg och Hans Hansson Clerck, tygmästaren Anders Spak
samt majorerna Hans Wachtmeister och Klas Ankarfjäll.
för 2:a eskadern af amiralen Nils Brahe, amirallöjtnanten
Johan Bär och kommendör Karl Oxenstjerna;
för 3:e eskadern af amiral Klas Stjernsköld,
amirallöjtnant Krister Boije, major Gustaf Sparre, kommendörerna
Bengt Larsson och Werner von Rosenfelt samt kaptenerna
Anders Jakobsson och Anders Appelbom;
för 4:e eskadern af amiral Klas Uggla å egna och
eskaderns samtliga officerares vägnar.[1]
Med anledning häraf resolverade riksamiralen, att hvar och en skulle göra sitt bästa att salvera sitt skepp och söka svenska skären, när vinden medgåfve. Dock beordrades major Erik Sjöblad att gå till sjös med skeppen Wrangel (1), Venus (1), Spes (2), Hjorten (2), Svenska Lejonet (2), Sundsvall (2), Jernvågen (K) och Caritas (K) samt fyra bojorter och två brännare för att söka upp den holländska kofferdiflottan och de fyra konvojer, som gått åt Danzig och Königsberg. Sjöblad afseglade d. 21 okt. åt Ölands södra udde och Utklippan, men råkade d. 23—28 oktober ut för ett mycket svårt väder, storm och snöyra, så att han tog vägen hem och kom in i Elfsnabben d. 30 oktober.[2]
På eftermiddagen d. 19 okt. gingo skeppen Kronan (1), Viktoria (1) och Saturnus (1) till segels, men voro ännu dagen derpå på morgonen i närheten af Karlsöarne. Den 20 afseglade hela flottan med undantag af major Sjöblads skepp samt Merkurius (1), Abraham (2) och Konung David (K), hvilka skulle uppfiska de ankaren, som flottan förlorat. På aftonen d. 21 kom flottan till Elfsnabben och dagen derpå till Dalarö. Dit kommo äfven Merkurius (1) och Abraham (2) d. 22 oktober. Den 24 kom skeppet Jupiter ur sjön till Dalarö och d. 31 okt. Konung David (K).[2]
Strax efter ankomsten till Dalarö erhöll riksamiralen ett bref från konungen i Kungsör, hvari han säger sig för några dagar sedan fått bref om arméns i Pommern dåliga tillstånd och att den måst retirera till ön Rügen i afvaktan på förlossning. “Detta hade flottan kunnat hjelpa, så framt I hade