Sida:Zettersten-Svenska flottans historia åren 1635-1680.djvu/489

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
471
ÅR 1676.

han segla tillbaka.[1] Emellertid hade en dansk eskader af sex stora, fyra medelstora och tre små skepp jemte några mindre farkoster under amiral Niels Juel lemnat Köpenhamn d. 30 mars och försökt en landstigning på Rügen.[2] Sedan denna blifvit afslagen, seglade Juel derifrån och mötte d. 23 april kommendör Rumpfs båda skepp vid ön Utlängan å Blekinge sydöstra kust. Dessa varpade sig in åt fasta landet innanför ön, stuckos i brand af besättningarne, som räddade sig i land och begåfvo sig till hufvudflottan i Kalmar.[3] Constantia (K) brann upp, men å Caritas (K) släcktes elden af danskarne, hvilka sedan använde detta skepp i sin flotta.[4]

Amiral Juel fortsatte sin kurs till Gotland och landsteg vid Klintehamn d. 29 april. Ön gaf sig utan motstånd. Den 1 maj föll Visby, hvarefter danskarne behöllo Gotland till krigets slut. Då Juel fick underrättelse om den svenska hufvudflottans förestående utsegling, lemnade han Visby d. 4 maj, men måste på grund af hårdt väder ligga under Karlsöarne till d. 16 maj. Derifrån seglade han åt Bornholm och fick förstärkning af åtta holländska skepp under schoutbynachten Filip Allemonde och fyra stora danska skepp under amiral Jens Rodsten, så att Juels flotta utgjorde tillhopa tjugusex skepp. Med denna kryssade han mellan Skåne och Rügen, då han d. 25 maj anträffades af svenska flottan.[5]

I början af april befalde konungen att hufvudflottan skulle afsegla senast d. 15 i samma månad; “och som intet sådant hopp finnes om riksamiralens fullkomliga restitution till sina förra krafter“, så anförtroddes riksrådet och amiralen Lorentz Creutz befälet öfver hela flottan. Denna skulle fördelas på fyra “esquadrer“, den 1:a under Creutz, den 2:a under amiral Klas Uggla, den 3:e under amiral Johan Bär och den 4:e under amiral Johan Olofsson Bergenstjerna.[6] Flottan provianterades d. 4 och 5 april.[7] Den 8 april erhöll Creutz sin instruktion. Så snart flottan blifvit samlad i Dalarö, skulle han gå att uppsöka och angripa danska flottan, innan hon fått tillfälle att förena sig med de från Holland väntade skeppen. Sedan fiendtliga flottan blifvit

  1. A. K. reg. 203 1676.
  2. H. G. Garde: Den danske og norske Sømagts Historie sid. 257—258.
  3. R. A. Sjöexp:r: Rumpfs rapporter; A. K. reg. 125 o. 315 1676.
  4. H. G. Garde: sid. 258—259.
  5. H. G. Garde: sid. 260—263.
  6. R. R. 44 1676.
  7. S. K. A. D 11: räkning öfver friförtäringen.