elfva bevärade lastdragare och åtta brännare. Flottan förde 2,194 stycken och hade en besättning af 11,421 man, hvaraf 8,301 sjöfolk och 3,120 knektar.[1]
Flottan hade knappt kommit utanför Landsort förr än amiralen för 4:e eskadern Johan Bergenstjerna insjuknade och afled d. 20 maj efter sexton timmars sjukdom. Amiral Creutz upplöste då hans eskader och uppdelade den på de andra. Amirallöjtnanten Hans Wachtmeister förordnades till vice amiral i 2:a eskadern och amirallöjtnant Arvid Björnram flyttades till skeppet Kronan (1).[2]
Slaget mellan Bornholm och Rügen d. 25 och 26 maj. Creutz hade d. 25 maj kommit mellan Sandhammar och Bornholm, då han kl. 6 f. m. fick i sydvest sigte på amiral Juels ofvannämnda flotta. Juel, som var underlägsen, ville ej mottaga den af Creutz erbjudna striden, utan retirerade åt Rügen.[3] Svenska flottan följde efter, men som det hela dagen var vackert väder och lugnt, så kunde man ej komma åt fienden förrän mot aftonen, då det begynte blåsa. Han blef då upphunnen under Jasmund på nordöstra Rügen och skottvexlingen började genast. Men som inga speciella order blifvit utdelade till hvarje skepp, så blef svenska flottan i sin första vändning något skingrad och råkade i oordning, så att fienden vid sin vändning gick igenom svenska flottan och afskar från henne några af småfartygen. Det var nu midnatt och flottorna skildes, men hade hvarandra i sigte.[4]
Morgonen derpå kl. 7 gick Creutz åter till anfall med Ugglas eskader i têten. Vinden var S. S. O. Flottorna lade nu flera gånger öfver, derunder beskjutande hvarandra. Bland annat inträffade då att den “holländske amiralen[5] kom seglandes upp mot Kronan, men vi gåfvo honom fram i bogen ett par brafva skott med stångkulor, så att galion gick alldeles sönder, sedan på sidan af hela laget och sist i aktern, att man kunde köra med häst och vagn derigenom, hvarmed holländske amiralen fått så mycket han behöfde, drejade undan, tog ned flaggan och lade sig på lä, der han sedan låg hela slaget igenom“.[6] Emellertid sökte icke svenska flottan,
