Sida:Zettersten-Svenska flottans historia åren 1635-1680.djvu/500

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
482
43. SJÖTÅG.

nu ansvaret för skeppets säkerhet. “Till honom kom efter en stund styrmannen och sade: Vi måste taga lodlinan och försöka huru djupt här är, om skeppet utan skada i denna storm ligga kan. Då försöktes och vardt fyra famnar. Då sade styrman: Herr kapten, vi måste vinda vårt ankar något och fira på våra kablar att vi falla litet bättre neder. Då kapten Haas svarade: Det må vi göra. Och till största olycka hissade inte bättre ankaret, än att kablarne, som voro fastgjorda i land, sprungo af och skeppet således uti den stora stormen kom uppå grund att stöta, vardt läck och omsider gick till grund“.[1] Skeppet låg förtöjdt med aktern mot land under skansen på sydöstra sidan af den lilla Skansholmen. Då man nu började vinda på ankaret, släppte det. Förtöjningarne i land frestades då så hårdt, att de sprungo och skeppet kom af den starka sydvesten i drift. Det dref 630 meter i nordost till en liten kobbe omkring 70 meter från södra spetsen af Aspö. Der slog sidan mot en utskjutande undervattensklippa. Amirallöjtnanten Krister Boije säger i sin journal, att skeppet dref på klippan, vattnet började sqvala in i krutkammaren och oaktadt man pumpade med fyra pumpar, tog vattnet öfverhand. Fören började sjunka och vattnet kom in genom nedra öfverloppet, hvarpå skeppet lade sig på sida och sjönk.[2] Detta skedde vid södra kanten af kobben, sedan kallad Äpplet. Större delen af besättningen räddades. Kapten Haas och styrmannen insattes i arrest. Den förre frigafs visserligen efter ett halft år, men entledigades ur tjensten med år 1677.[3]

Äfven detta års händelser till sjös skulle rättsligen undersökas. Konungen skref d. 13 juni till rådet i Stockholm, att samma kommissorialrätt, som d. 6 mars blifvit förordnad att ransaka om fjolårets fruktlösa expedition,[4] skulle tillika undersöka sjöofficerarnes förhållande i de två sista bataljerna och om skeppet Äpplets (1) förolyckande. Rätten skulle döma efter sjö- och krigsartiklarne, “utan att hos Oss om execution vidare förfrågas“.[5] Genast skickade rätten ut till Dalarö åtta inom sig utsedde deputerade, hvilka der höllo förhör d. 17,

  1. R. A. Sjöexpeditioner: ransakning 56 1676.
  2. R. A. Krigskommissioner 1676.
  3. S. K. A. D 11 1680: löneliqvider.
  4. Se sid. 36.
  5. R. R. 136 1676.