eller tre medelstora örlogsskepp, fem kofferdiskepp, en bevärad lastdragare och en brännare med tillhopa 394 stycken.[1]
Den 20 maj gick Sjöblad till segels, men måste ankra d. 23 för stiltje i Stora Belt mellan Knudshoved utanför Nyborg och ön Sprogö. Der fick han ligga stilla i sex dagar. På morgonen d. 29 maj gick han med svag vind till segels förbi Langeland. Följande dag, då Sjöblad låg för stiltje mellan Femern och Warnemünde, fick han i sigte en dansk flotta under Gjedser.[2] Under befäl af amiral Niels Juel på Christianus Qvintus (86 stycken) bestod denna af sju stora och sex medelstora skepp, förande 671 stycken.[3] Danskarne voro således betydligt öfverlägsna, så i skeppens storlek och antal, som isynnerhet bestyckning. Sjöblad hade icke svårare stycken än tolfpundiga.
Slaget under Låland och Falster d. 1 juni. Den 31 maj kom en liten sydvest-kultje, då Sjöblad lyfte ankar, men som det snart åter blef stilla lugnt, så måste skeppen bogseras med båtar nordost hän undan fienden. Han följde efter och kom kl. 8 på qvällen så nära att han begynte skjuta. Kl. 12 på natten upphörde elden, då Wrangels Palats (2) skildes i mörkret från eskadern och föll en timme derefter i fiendens händer. Den 1 juni kl. 2 f. m. började striden ånyo. Vinden vände sig då från V. N. V. till S. O. med bramsegelkultje. Fienden fick nu lofven. Och som han hade svårare stycken, höll han sig så långt i lofvart, att svenska skotten ej kunde nå honom, under det de danska styckena gjorde stor skada.[2] Skeppet Hafsfrun (K) måste stryka omkring kl. 7 f. m. för två fiendtliga skepp. Kalmarkastell (K) anfölls af fyra skepp, och då kapten Cornelius Thijssen efter ett tappert försvar icke såg någon räddning, sköt han några styckeskott genom storluckan ned i skeppet och gaf sig åt fienden. Denne måste sätta skeppet på land på Falster och kunde rädda blott stycken, tackling och segel.[4] Kl. 4 på morgonen satt danska amiralsskeppet Christianus Qvintus efter Amarant
