(2) och upphann det under Möen. Efter två timmars hård kamp gick förstången på Amarant (2) öfverbord och stora märsseglet blef sönderskjutet. Då amirallöjtnant Per Rosenholm på Andromeda (2) ville skynda Amarant (2) till undsättning, förklarade gemene man, att “de icke ville gå tillbaka och låta slagta sig som får“, så han kunde icke gå öfver stag. En dansk brännare kom nu så nära Amarant (2), att “man kunde kasta sten på den“. Motstånd var fåfängt. Sjöblad halade då ned sin amiralsflagga och gick i en slup öfver till danska amiralsskeppet och gaf sig fången. Derpå bemäktigade sig fienden också Engeln Gabriel (K), som låg i lä och dref. Deremot lyckades de återstående fyra skeppen att rädda sig genom flykten. Rosa (K) och bojorten Gripen seglade under engelsk flagg genom Öresund och kommo lyckligt in till Göteborg d. 4 juni. Andromeda (1) och Gustavus (K) kommo d. 3 juni till Ölands södra udde.[1] Äfven brännaren Lilla Konung David (K) hade lyckats rädda sig in till Kalmarsund, men kaptenen satt eld på honom, att han ej skulle falla i fiendens händer.[2]
De eröfrade skeppen med besättningar fördes till Köpenhamn. Amiral Sjöblad utvexlades redan d. 15 augusti[3] och fick sedan befallning att utreda sex i Göteborg befintliga skepp till stadens försvar.[4]
Redan i november 1676 hade konungen gifvit befallning till amiralitets- och kammarkollegierna att utrusta flottan, så att hon kunde vara färdig att gå till sjös första vårdag.[5] Till öfverbefälhafvare utnämndes riksrådet och fältmarskalken Henrik Horn d. 22 mars.[3] Den 3 april nämndes han till amiral och erhöll instruktion. Enligt denna skulle flottan samlas i Dalarö och fördelas på tre eskadrar, den 1:a under Henrik Horn, den 2:a under amiral Hans Hansson Clerck och den 3:e under amiral Hans Wachtmeister. Då amiral Sjöblads eskader kom till, skulle den utgöra 4:e eskadern i flottan. Sedan fiendtliga flottan blifvit slagen, skulle Stettin undsättas med knektar och spanmål samt några små skepp skickas att
