vårdslöshet. “Den felaktige skeppsbefälhafvaren hade nemligen varit källarmästare i Stockholm, då han genom vänners bemödanden blef kapten vid flottan, utan någon kännedom om sjömannayrket“.[1] Man får häraf den uppfattningen, att Haas kom direkt från källardisken till chefsplats på ett af rikets största skepp. Men så är icke rätta förhållandet. Ewert Haas var borgare i Stockholm och hade d. 2 april 1664 erhållit kungl. privilegium att införa och handla med ostron.[2] Den 18 aug. 1674 antogs han till gevaldiger vid amiralitetet[3] och ett år derefter till löjtnant.[4] Såsom sådan kommenderades han d. 18 okt. 1675 på skeppet Äpplet (1) och befordrades till kapten d. 21 april 1676. Beträffande skeppets förolyckande, så framgår ej af undersökningsprotokollen att Haas var ensam dertill vållande, enär han hade flera förmän ombord.[5]
En antydan till yrkesfördelning igenfinnes i artilleri- och fyrverkarkaptenerna. Af de förre, som till år 1654 kallades arklikaptener, funnos en à tre. De hade hand om skeppens bestyckning och arklifolket: konstaplar och bösseskyttar. En fyrverkarkapten fans åren 1661—1680. Han hade tillsyn öfver tillverkning af fyrverk, fyllande af granater o. d. Slutligen fans ock 1644—1647 en kapten för brandskepp.[6]
Kaptenerna voro i allmänhet befälhafvare på enkelt skepp eller för flera farkoster. På amirals-, viceamirals- och majorsskepp fans alltid äfven en kapten, likaså på skepp, som fördes af kommendör. I stor flotta fans dessutom på hvarje amiralsskepp en artillerikapten.[7] Alla kaptener kommenderades af amiralitetskollegium.
Riksamiralen K. G. Wrangel yttrade sig icke förmånligt om kaptenerna i flottan under nyss öfverståndna kriget med Danmark och Holland. Han anförde till amiralitetskollegiets protokoll den 22 dec. 1660: “kapten Ewert Holm hade bort hängas upp i rån och varit hans rätta förtjenta lön och de lära inte göra godt, förr än någon af dem upphänges, ty man ser uti alla sjöcombatter och drabbningar, när det som beställa skall, så skrymslar den ene hit och den andre dit, så
